Havregrynsgröt  Foto: Lars Öberg

E-brevet med inbjudan och instruktionerna om ”plus-minus” kom igår fredag sen eftermiddag, men jag valde att inte läsa det då. Helgen stod för dörren och jag ville inte veta vad där stod, eftersom tveksamheten ibland överskuggar nyfikenheten. Men denna morgon har jag trots allt bestämt mig för att läsa och ta ställning. Jag upplever en tillfredsställelse, en förväntanslycka, över att ha blivit tillfrågad. Det är en glädje över att jag får en chans att fundera i bild och text. Jag sitter och tänker på detta, med gröttallriken framför mig. Tacksamhetslyckan och förväntanslyckan finns där. Nästan varje morgon. Tacksamheten över att jag har råd att köpa valnötter till gröten, tacksamheten över att en ny dag är här och att den tidiga morgonens blå klingat av, förväntan och ibland bävan över vad dagen kommer att innebära. Som en trygg ständigt återupprepad vardagshandling äter jag min havregrynsgröt med träskeden jag täljde en sommar för mer än tjugo år sedan. Just här. Just nu. Förstora + F11